Klor och hår
Ett badhus är inte platsen där till bristningsgränsen sexuellt frustrerade individer hittar inre frid.
Det är bröstvårtor och små droppar var man än vänder sig, det finns ingen undanflykt.
Yrsel.
Ett knattelag av småpojkar, ifrån söderort vad jag kunde utröna,
i identiska shorts (gröna),
lyckades dock avsluta mitt lidande genom att hoppa ned i bubbelpoolen med sina fjun och sitt babyphat,
fnissande på tonårspojkars brölande vis, åt ett lustigt påhitt som gick ut på att intervjua kamrater med stortån.
Prata i mikrofonen !
(på något som liknade svenska)
Det finns inget mer avtändande. Nästan äckligt. Så uschligt att jag tyckte synd om den ena, som hade ett alldeles för smalt ansikte, unibrow och en deprimerande semimustasch som liksom gjorde en sur mun.
Men någon älskar väl honom också.
Jag vet inte vad det är som gör mig så allergisk, men någonting måste göras åt saken i och med att det inte dröjer så otroligt länge innan jag själv kommer servera en likadan frukost om morgnarna.
Utan brytningen, ta i trä.
Kommentarer
Trackback
