Face off
Extrem fulhet idag. Oh my gawd.
Grät nästan litet.
Rev ut allt jag vikt om och in i garderoben (Sitter här och försöker låtsas att jag inte måste plocka upp det sedan och bli påmind om morgonens tillstånd).
Förbannade fattigdom och allt besläktat med den.
Gick motvilligt ut och satte mig med sambon på mitt stamfik, som för övrigt stänger snart och lämnar mig dry, med syrianfik som enda alternativ om jag inte planerar att häcka i en källare. Hata det.
Skrev under en timme ihop en presentation åt ett foster till aktiebolag, som förhoppningsvis imponerar på någon av konsulterna som ska ögna igenom den imorgon.
Försökte förklara att jag behöver laser, och något annat, eller någon sorts tablett. Att jag var bananas.
Total oförståelse tillbaka. Efter åår.
- Nej då baby, du är ju bara litet deprimerad då och då !
Det blir bra.
- Nej BABY.
Syndrom och stördhet, greppa koncepten och gå vidare. Det var inte en fråga.
Köpte glass och tittade på ankungar, grät nästan litet igen. Såg folk i solklänning som fortfarande trodde att det var sommar, när jag satt och huttrade i en kofta. Sol och öl och jag ville bara informera dem om att det var slut nu. Ni kan gå hem.
Lutade mig emot hans axel och log litet för att inte skrämma den levande skiten ur honom. Skämdes tyst inuti eftersom jag vet att det är möjligt att jag vaknar med ett skratt imorgon och får för mig att sy en klänning och kanske starta ett band och kanske övertala honom om att det bara var ett skoj alltihopa. Jävla pms och jävla hjärna.
Det är konstigt hur man turas om. Bollar desperationen emellan varandra. Som om vi visste att det inte räcker åt båda.
Grät nästan litet.
Rev ut allt jag vikt om och in i garderoben (Sitter här och försöker låtsas att jag inte måste plocka upp det sedan och bli påmind om morgonens tillstånd).
Förbannade fattigdom och allt besläktat med den.
Gick motvilligt ut och satte mig med sambon på mitt stamfik, som för övrigt stänger snart och lämnar mig dry, med syrianfik som enda alternativ om jag inte planerar att häcka i en källare. Hata det.
Skrev under en timme ihop en presentation åt ett foster till aktiebolag, som förhoppningsvis imponerar på någon av konsulterna som ska ögna igenom den imorgon.
Försökte förklara att jag behöver laser, och något annat, eller någon sorts tablett. Att jag var bananas.
Total oförståelse tillbaka. Efter åår.
- Nej då baby, du är ju bara litet deprimerad då och då !
Det blir bra.
- Nej BABY.
Syndrom och stördhet, greppa koncepten och gå vidare. Det var inte en fråga.
Köpte glass och tittade på ankungar, grät nästan litet igen. Såg folk i solklänning som fortfarande trodde att det var sommar, när jag satt och huttrade i en kofta. Sol och öl och jag ville bara informera dem om att det var slut nu. Ni kan gå hem.
Lutade mig emot hans axel och log litet för att inte skrämma den levande skiten ur honom. Skämdes tyst inuti eftersom jag vet att det är möjligt att jag vaknar med ett skratt imorgon och får för mig att sy en klänning och kanske starta ett band och kanske övertala honom om att det bara var ett skoj alltihopa. Jävla pms och jävla hjärna.
Det är konstigt hur man turas om. Bollar desperationen emellan varandra. Som om vi visste att det inte räcker åt båda.
Kommentarer
Trackback
