Paranoia

Nu börjar jag plötsligt tveka över den här bloggen. Över mitt behov av att lägga korten på bordet och sätta ord på saker och ting.
Tveka inför min tvärsäkerhet gällande anonymiteten, då speciellt den som lätt  vaporiseras så fort någon skulle få för sig att rota igenom en delad dator ,och lägga ihop ett och två. Det kräver i och för sig mer tid, motivation och kgb-anda än vad jag tror personen i fråga besitter, men jag trodde å andra sidan att folk var snyggare nakna än med kläder på ända upp i vuxen ålder.
Dessutom så kommer en person som redan vet om att den finns läsa just det här så fort det bjuds (hej!) , och förutom att fyllas av en känsla av förakt eller kanske bara ogillande, kanske få för sig att dela med sig av sin upptäckt. En annan kommer direkt att förstå att det är jag. Outa mig. Då skulle jag inte kunna fortsätta.
Således kommer personen att dela med sig iallafall, och tysta ned dem som får dela, och sedan så får jag leva med nån sorts skam jag aldrig ens får chansen att veta om, att jag borde känna. Eller åtminstone tveka, ständigt.
Så.
Det är inte jag !
Ok ?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0