Flattery

Jag har av en och samma person fått två mycket specifika komplimanger.

Den första var att kalla mig en doppelganger åt den här franska aktrisen.



Det vore ju trevligt förstås, men inte någon dead ringer, som man säger.  Även om jag kan se vad det är som spökar.

Den andra kan man ställa sig mer frågande till. Scenen utspelar sig i lekparken. Jag citerar ;

- Du är verkligen den enda mamman här, som ser ut att kunna vara beroende av heroin. Och det, är en komplimang.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0