Desperata hemmafruar
Så. Ett par veckor in i experiment Människa så kan jag dra min första slutsats.
Hela världen rasar faktiskt samman om jag inte är hemmafru.
Så fort mina föresatser naggar in på områden som inte är städa och tvätta och torka min avkommas bakdelar unt so weiter, så drabbas jag av sju sorters pest.
Det är dock inte över förrän det är över som alla i min generation vet by heart.
Men, man its gonna get ugly!
Sambon har förpuppats och kommit ut inte som en evolution av sig själv utan mer en femårig version av sig själv. Jag förstår att han är på en ogästvänlig planet i sitt inre , men det ändrar ju inte på fakta. Det intressanta är att han ändå kan ignorera alla logiska svar, byta ut dem emot ; Gör som du vill !
Det hemskaste jag gör är tydligen fula miner.
Hade inte insett vilken impact en grimas kunde ha.
Jag går runt och väntar på någon sorts sammandrabbning. Inte för att det finns tid för någon sådan, men I do.
Längtar nästan. Angstnivån är sådan att jag överväger att kapa benet och kväva kolikbebisen no matter hur fult, felt och dumt. Jag vill bara att det slutar.
Idag går någon sorts delstrid av stapeln.
Jag skulle jobba helg, han skulle vara hemma, sedan hundra anledningar och här sitter jag. Ska ut sedan. Senare. Då kommer frågan , hur sent (gör som du vill!!) ?
Byta emot imorgon, som går stick i stäv med min planering (blir möjligtvis utan tårta på mitt family fun kalas på måndag) men åtminstone visar på någon konsekvens? Play hardball eller lirka och lura ut honom ?
Ich just dont know. Men jag är så jäkla trött på makt- och rävspelet att jag snart lägger mig platt eller förvandlas till något som ingen vill se. Hur som helst kan jag inte vara working woman , sekreterare, hemmamamma, städerska, kock och logistiker samtidigt som jag står på ett mentalt slagfält.
Verkar inte som att jag har någon vidare lesbopotential heller. Synd, annars hade jag ju kunnat styrt mitt hopp ditåt. Det närmaste jag kommer är hon den skelögda modellen i synsamreklamen. Goddamnit vad snygg hon är. Breathtaking faktiskt. Men chansen finns ju förstås att jag bara vill vara henne. Så vi ska nog inte hoppas för mycket.
Hela världen rasar faktiskt samman om jag inte är hemmafru.
Så fort mina föresatser naggar in på områden som inte är städa och tvätta och torka min avkommas bakdelar unt so weiter, så drabbas jag av sju sorters pest.
Det är dock inte över förrän det är över som alla i min generation vet by heart.
Men, man its gonna get ugly!
Sambon har förpuppats och kommit ut inte som en evolution av sig själv utan mer en femårig version av sig själv. Jag förstår att han är på en ogästvänlig planet i sitt inre , men det ändrar ju inte på fakta. Det intressanta är att han ändå kan ignorera alla logiska svar, byta ut dem emot ; Gör som du vill !
Det hemskaste jag gör är tydligen fula miner.
Hade inte insett vilken impact en grimas kunde ha.
Jag går runt och väntar på någon sorts sammandrabbning. Inte för att det finns tid för någon sådan, men I do.
Längtar nästan. Angstnivån är sådan att jag överväger att kapa benet och kväva kolikbebisen no matter hur fult, felt och dumt. Jag vill bara att det slutar.
Idag går någon sorts delstrid av stapeln.
Jag skulle jobba helg, han skulle vara hemma, sedan hundra anledningar och här sitter jag. Ska ut sedan. Senare. Då kommer frågan , hur sent (gör som du vill!!) ?
Byta emot imorgon, som går stick i stäv med min planering (blir möjligtvis utan tårta på mitt family fun kalas på måndag) men åtminstone visar på någon konsekvens? Play hardball eller lirka och lura ut honom ?
Ich just dont know. Men jag är så jäkla trött på makt- och rävspelet att jag snart lägger mig platt eller förvandlas till något som ingen vill se. Hur som helst kan jag inte vara working woman , sekreterare, hemmamamma, städerska, kock och logistiker samtidigt som jag står på ett mentalt slagfält.
Verkar inte som att jag har någon vidare lesbopotential heller. Synd, annars hade jag ju kunnat styrt mitt hopp ditåt. Det närmaste jag kommer är hon den skelögda modellen i synsamreklamen. Goddamnit vad snygg hon är. Breathtaking faktiskt. Men chansen finns ju förstås att jag bara vill vara henne. Så vi ska nog inte hoppas för mycket.
Kommentarer
Trackback
