Un historia de amor

Samboskapet går bra. Utöver förväntan faktiskt.
Han diskar och lämnar barn och yttrar inte så mycket som får mig löpa bärsärk.
Vi pratar till och med om annat än jobb och musli.

Visserligen är det fortfarande skönt när en endagsutflykt för arbetets konto är nödvändig. Men det har nog mer med mig att göra än relationen.

Gick en promenad i regnet igår med en av mina bästa vänner, kikade in på hans pojkväns arbetsplats. De är inte bara så nykära och söta som man möjligtvis kan vara utan måste ha en speciell läggning (utöver den uppenbara) åt infantilism och någon sorts twistad tourettes som inte gör att man säger fula ord , utan grisrosa ord med glitter i håret. Pet talk.
Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin varit sådär, men jag unnar dem absolut att vara motbjudande gulliga. Spread the love.

Vi samtalade om Anna Anka, äldre kvinnor och yngre kvinnor. Om vågor av 17åriga präkton och medelålders kvinnor som borde åtnjuta informationssamhället och friheten men väljer något helt annat. 
Jag hoppas verkligen att jag inte blir sån.. även om man inte direkt kan påstå att jag har levt som fanbärare för feminismen. Men jag vill verkligen tro att det har varit avhängigt omständigheter. Och lathet eller behovet att behaga till en liten del kanske. Men vissa insikter slår en ju inte förrän det är för sent.

Mardröm :  att vakna upp och vara en försmådd Jessica Zanden under köksfläkten. Låta blicken glida över kylskåpet och hitta urklipp av konstiga artiklar om latinos och ömhet, en kontaktannons i DN med rubriken - Undergiven till tusen ! Komma på att man skrivit dem själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0