Shmutz
Befinner mig för övrigt i ett litet, pikant och lortigt drama.
Jag skulle kunna sitta upp till knäna i den utmanande lorten, denna stund, om jag hade haft någon som avlöste mig härhemma. Kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt.
Lättade mitt hjärta igår, trots att jag försökte bita mig i tungan. Sade saker jag omedelbart ville ta tillbaka och äta upp, två gånger om.
Kom ut ur garderoben, som en sämre version av mig själv. Kanske släpade jag också ut någon annan, alla mina intentioner till trots.
Möttes med en pity jag ville stampa sönder. Hata pity.
Och sen, samma reflex som alltid, en desperat längan att tysta. Shysch eller döden.
En minimal men märkbar förbättring i humöret efteråt.
Ungefär samtidigt som jag drabbades av skräck över att avslöjas bestämde jag mig för att den inte kunde bli så spicy som jag tänkt mig, den här bloggen. Paranoia has got a hold of me. Ack så tragiskt, men det står för mycket på spel.
I privatlivet så har jag däremot varit så ärlig att jag skrämt slag på mig själv. Varit mäkta generös med krydda. Jag tror väl någonstans att allt ska gå över när jag blir sambo igen ( läs: när jag får ligga igen ), vilket är om mindre än en vecka. Att jag kan kosta på mig att dela en svacka, en övergående period. Om en månad är allt jag numer kallar vardag annorlunda. Det borde väl även innefatta mig.
Jag skulle kunna sitta upp till knäna i den utmanande lorten, denna stund, om jag hade haft någon som avlöste mig härhemma. Kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt.
Lättade mitt hjärta igår, trots att jag försökte bita mig i tungan. Sade saker jag omedelbart ville ta tillbaka och äta upp, två gånger om.
Kom ut ur garderoben, som en sämre version av mig själv. Kanske släpade jag också ut någon annan, alla mina intentioner till trots.
Möttes med en pity jag ville stampa sönder. Hata pity.
Och sen, samma reflex som alltid, en desperat längan att tysta. Shysch eller döden.
En minimal men märkbar förbättring i humöret efteråt.
Ungefär samtidigt som jag drabbades av skräck över att avslöjas bestämde jag mig för att den inte kunde bli så spicy som jag tänkt mig, den här bloggen. Paranoia has got a hold of me. Ack så tragiskt, men det står för mycket på spel.
I privatlivet så har jag däremot varit så ärlig att jag skrämt slag på mig själv. Varit mäkta generös med krydda. Jag tror väl någonstans att allt ska gå över när jag blir sambo igen ( läs: när jag får ligga igen ), vilket är om mindre än en vecka. Att jag kan kosta på mig att dela en svacka, en övergående period. Om en månad är allt jag numer kallar vardag annorlunda. Det borde väl även innefatta mig.
Kommentarer
Trackback
