Morph

Jag tog mig ut i världen idag. Inte bara för att köpa mjölk, eller posta brev, utan för att göra saker. Träffa människor. Gå med  i paraden och joina spektaklet .
Det hör till vanligheterna att jag isolerar mig då och då när jag inte är mitt bästa själv.
Framför allt för att jag känner mig motbjudande. Nästan så att jag förväntar mig en skock arga bönder med facklor utanför, som under hejrop bultar på porten och sjunger en sång om hur de ska dra ut monstret med svansen först.
Nära och väldigt kära får dock komma och hälsa på.
Instinktivt kände jag på morgonen att jag skulle vara tvungen att pimpa mig själv för att stå ut med all obehaglig offentlighet. Men det slutade med att jag inte orkade med tanken att bry mig, eller ens se mig själv i spegeln, så jag gick inte bara ut naturell utan även i ful oinspirerad outfit. Med flit, in spite och ren protest. Väl ute insåg jag att alla andra  också är fula, med mycket få undantag. Inte en högaffel i sikte.
Det var en lättnad men också litet av ett hån. Knappt så att de var värda min rebelliska fulstrejk. Jag antar att det betyder att jag kan komma och gå som jag vill nu.

Blev hänförd av hur mycket folk konsumerar. Inte bara på grund av lågkonjunkturen, utan över huvudtaget. Så många logotypade kassar. Så många fula plagg och meningslösa attiraljer.
Men jag är väl bara avundssjuk.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0