Post-it

Fenomenet vandrande skyltar får mig att begråta allt som går på två ben.
Kan man bli mer reducerad, som människa?
Jobba som julgransfot. Hellre döden.

En god vän såg hur lost jag var igår, och hjälpte mig att kolla upp diverse utbildningar jag inte klarar av att googla själv ens. Ett litet tag kände jag att framtiden fanns på riktigt,  med tiden hade den blivit något av en vandringssägen i mitt huvud.
Jag tror nog innerst inne att jag faktiskt kan göra något av värde. A little something.
Det är den nedriga ålderdomen som förstör allt bara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0